En mystisk budbärare från stjärnorna
Hubbleteleskopet har levererat data som har försatt det astronomiska samfundet och sökare av kosmiska sanningar i stor rörelse. Observationer som pågått sedan slutet av november förra året har avslöjat något som trotsar de vanliga kategoriseringarna av himlakroppar. Det handlar om objektet 3I/ATLAS, den tredje bekräftade besökaren från interstellär rymd som passerar genom vårt solsystem. Dess beteende är dock absolut unikt och väcker frågor som vetenskapen ännu inte har några färdiga svar på.
Den heliga symmetrin i tre strömmar
Först vid en detaljerad analys av bilderna framträdde källan till sensationen. Nära objektets kärna har forskare upptäckt tre jämnt fördelade jetstrålar av materia, var och en riktad åt sitt håll. Systemet kännetecknas av en nästan perfekt symmetri, vilket i kometernas och asteroidernas värld är ett ytterst sällsynt fenomen. Själva kärnan i 3I/ATLAS är relativt liten, med en diameter som uppskattas till cirka 2,6 kilometer. Vad som är ännu mer fascinerande är att endast en procent av objektets totala ljusstyrka kommer från solljus som reflekteras mot dess yta. De resterande 99 procenten är resultatet av aktiviteten hos dessa jetstrålar, som ständigt kastar ut gas och stoft i rymden.
- Objekt: 3I/ATLAS (Interstellär gäst)
- Kärnans storlek: ca 2,6 km i diameter
- Symmetri: Tre strålar med geometrisk precision
En kosmisk dans i ständig förändring
Den tydligaste av de tre strömmarna, den som är riktad bort från solen, utför regelbundna svängningar. Perioden för detta ”vaggande” är 7,20 timmar. Samtidigt förändras den totala ljusstyrkan hos 3I/ATLAS cykliskt var 7,136 timme, och skillnaden mellan maximum och minimum når hela 30 procent. Forskare, däribland Avi Loeb från Harvard University och den italienske observatören Toni Scarmato, tolkar dessa fenomen som precession eller nutation av objektets rotationsaxel. De föreslår att rotationsaxeln inte sammanfaller med kärnans huvudsakliga symmetriaxlar. Ljusstyrkans förändringar verkar korrelera med hur jetstrålarna omformas från smala, fokuserade strålar till bredare, solfjäderliknande former. Detta tyder på ett komplicerat system vars aktivitet är djupt beroende av hur objektet är placerat i förhållande till vår stjärna.
Naturfenomen eller teknisk signatur?
Varje jetstråle har en något annorlunda dynamik, men tillsammans skapar de en stabiliserande effekt för hela systemet. Närvaron av flera strömmar i olika riktningar balanserar naturligt de krafter som verkar på objektet och stabiliserar dess rotation. Men detta leder oss till kärnan i frågan som fortfarande står öppen: är detta symmetriska arrangemang en produkt av en naturlig process, såsom sublimering av isfyndigheter på en kosmisk klippa, eller utgör det spår av avancerad teknologi? I naturen släpper kometer ofta ut materia när de värms upp nära solen, men en så exakt, treaxlig symmetri saknar motstycke. Sanningen kan ligga någonstans mittemellan, men än så länge saknar vi tillräckligt med data för att fastställa om 3I/ATLAS är ett underverk av kosmisk natur eller något mer avsiktligt skapat.
