I den nordiska kylan, där frosten biter i huden och mörkret sänker sig som en tung sammetsfilt, söker vi oss till värmen. Bastun är inte bara ett rum; det är en helgedom, en plats för rening av både kropp och själ. Men bakom den täta ångan och de glödande stenarna döljer sig en verklighet som sällan når ytan. Carita Harju, verksamhetsledare för Sauna from Finland, betraktar utvecklingen med en blandning av fascination och oro. Hon beskriver en bransch som i snabb takt förvandlats till ett slags vilda västern.
Under de senaste åren har hundratals nya bastuvärldar och offentliga bastuinrättningar vuxit fram i Finland. Det är en renässans för den uråldriga traditionen, men med tillväxten kommer också risker. Enligt de riktlinjer som myndigheten Valvira satt upp räcker det med att en hälsovårdsinspektör besöker en allmän bastu vartannat år – och då sker besöket ofta efter föranmälan. Detta skapar en illusion av kontroll i en miljö där tusentals människor passerar varje vecka, och där den mikrobiologiska balansen är skör.
När kunskapen dunstar bort i ångan
Problemet ligger inte nödvändigtvis i viljan, utan i förståelsen. Många av de nya entreprenörerna kommer direkt från restaurangbranschen, lockade av bastuvärldarnas popularitet. Men att driva en storskalig bastuanläggning kräver mer än att bara kunna servera en god bit mat eller bygga ett vackert trärum. ”I Finland tänker vi att alla vet hur man bastar, och att vem som helst kan bygga en bastu”, förklarar Harju. Men när hundratals människor rör sig mellan isvak, bastulave och bubbelpool ställs extrema krav på underhållet.
Det är i steget mellan det iskalla doppet och den varma bubbelpoolen som hygienen lättast kan svikta. Utan strikta rutiner och en djupgående förståelse för vattenrening och ythygien, kan de platser vi besöker för att bli rena istället bli grogrunder för sådant vi helst vill undvika. Nu arbetar hälsovårdsinspektörer med att ta fram tydligare anvisningar, i hopp om att tämja den vilda marknaden och återupprätta den trygghet som bastun sedan urminnes tider har representerat.
- Risken: Bristande insyn i underhållsrutiner i snabbväxande bastuanläggningar.
- Tillsynen: Inspektioner sker ofta bara vartannat år i offentliga bastur.
- Lösningen: Ökad kunskap hos entreprenörer och striktare riktlinjer för vatten- och ythygien.
