Under en klättring längs Monte Còneros branta väggar i närheten av staden Ancona, i den italienska regionen Marche, gjordes ett fynd som skickade eko genom den vetenskapliga världen. Vad som först verkade vara enkla skåror och fördjupningar i stenen visade sig vara ett fruset ögonblick från kritperioden – ett dramatiskt vittnesbörd om en värld som försvann för miljontals år sedan.
Forskare från det geologiska observatoriet i Coldigioco (OGC) har efter noggranna analyser föreslagit att dessa märken tillhör marina reptiler såsom havssköldpaddor, plesiosaurier eller kanske mosasaurier. Enligt en studie publicerad i tidskriften Science Direct bär klippväggen på spår av en händelse som mest liknar en massiv stampede orsakad av ren och skär panik.
Ett eko av ett förhistoriskt skalv
Forskarna tror att spåren uppstod när en grupp djur överraskades av ett kraftigt jordskalv på havets botten. Marken de en gång rörde sig på var vid den tiden en djup havsbotten, som långt senare pressades uppåt och bildade dagens berg genom de tektoniska plattornas våldsamma möten. Det som gör fyndet unikt är hur det bevarats.
Studien pekar på att märkena täcktes av en så kallad fluxoturbidit – en lavin under vattenytan som utlöstes av samma jordskalv. Denna snabba övertäckning har fungerat som en tidskapsel och skyddat avtrycken från tidens tand fram till i dag.
Mysteriet med de synkroniserade rörelserna
Men trots de fascinerande bevisen råder det oenighet i forskarvärlden. Michael Benton, professor i paleontologi vid University of Bristol i Storbritannien, är skeptisk till teorin om att det rör sig om just sköldpaddor. Han noterar att spåren visar ett mycket ovanligt rörelsemönster där båda frambenen tycks ha gått ner i sedimentet samtidigt för att föra djuret framåt.
- Ovanlig mekanik: Ryggradsdjur går sällan genom att placera båda extremiteterna samtidigt på marken.
- Simning kontra gång: Havssköldpaddor använder normalt en simteknik som påminner om flykt under vatten, där framlabbarna rör sig i cirklar.
Detta mönster stämmer inte helt överens med de avtryck som hittats på Monte Cònero. Professor Benton väcker också en logisk fråga som lämnar dörren öppen för vidare mystik: varför skulle havssköldpaddorna ha valt att fly längs botten istället för att helt enkelt simma uppåt och bort från faran?
